Франк Хеллер – Входят трое убийц / Tre mördare inträder. Книга для чтения на шведском языке (страница 5)

– Inte precis! Jag var på hemväg från Rom, då jag fick förläggarens brev. Det var det som fick mig att lägga vägen över Mentone.

– Ert telegram, herr Trepka, kom från Paris. Alltså har ni …

– Inte precis! Jag hade ett ärende i Nizza, och fick lust att råka en man, som kallat mig med så många fula namn.

Ett nytt skratt skakade luften i rummet. Två raggiga händer sträcktes fram.

– Nej, här står gamla Norge med skammen! Jag kan bara be er om ursäkt en gång till. Eftersom ni har kommit, förstår jag, att ni ingenting har emot förläggarnas förslag! Själv vill jag inte förneka, att jag tycker om detektivromaner. Om vi skall sitta i kommitté …

Det visade sig, att isen äntligen var bruten. En debatt om de allmänna principerna utspann sig, och freden varade tills man kom in på detaljer. Var och en av medlemmarna i den planerade kommittén hade sin bestämda idol inom detektivlitteraturen, vid vars sida han inte tolererade någon annan. Kristian Ebb höll på lord Peter Wimsey, bankdirektören på inspektör French i Wills Crofts böcker. Docenten Lütjens smålog åt både lorden och inspektören och förklarade, att för honom fanns det endast en utredare av kriminella hemligheter, nämligen Fader Brown …

– Första villkoret för att jag skall kunna läsa en detektivberättelse, är att den har humor! ropade Kristian Ebb.

– Det tycks mig, insköt bankmannen torrt, att första villkoret är att den är sannolik. Om inte detektiven arbetar som en detektiv i verkligheten, kan åtminstone inte jag intressera mig för honom!

Kristian Ebb for upp ur stolen.

– Sannolik! Det är just det rätta ordet i munnen på en person, som försvarar mr French! Kommer ni ihåg, min käre Trepka, en bok som heter Sir Patrick Macgills sista resa? Där gäller det att motbevisa ett alibi. Mr French förhör alla gårdsägare längs en bestämd väg, om de hört någon hund skälla en natt, fyra veckor tidigare. Ingen av dem har gjort det, och därmed är problemet löst. Om man känner vittnesmålets psykologi, behöver man inte spilla ord på hur osannolik en sådan berättelse är.

– Och er lord Peter? ropade Trepka. Kommer ni ihåg berättelsen Onaturlig död? Vad är det som ger lord Peter den avgörande idéen? En ren slump! Nämligen att han råkar en motorcyklist vars motor har stannat, därför att det kommit en luftbubbla in i den. Eftersom hjärtat fungerar som en motor, gissar han därefter, att den mördade fått en injektion av luft i ådrorna!

– Mina herrar, bad en stillsam röst, mina herrar!

Som på vinken av en regissör vände de två andra medlemmarna av kriminalklubben sig mot docenten Lütjens.

– Får jag fråga, vad har ni att säga? ropade Kristian Ebb. Vad är Fader Brown, om inte …

– Just det! ropade bankdirektören. Vad är han om inte det mest utpräglade exemplet på en detektiv, som gissar sig till allt? Kommer ni ihåg De spanska dublonerna?

Hetsiga ord klövo luften. Men plötsligt tystnade Kristian Ebb, såg framför sig med lysande ögon och sade:

– Hör på, mina vänner! Här sitta vi och tala om fingerade förbrytelser. Och vi veta precis, hur en detektiv i böckerna bär sig åt för att avslöja ett brott. Men säg mig en sak: vad skulle han göra, om det gällde ett brott, som inte ännu hade begåtts?

Bankdirektören plockade fram en fet cigarr ur sitt fodral.

– Får jag fråga, är det ett teoretiskt fall ni uppställer eller ett problem ur verkligheten?

Kristian Ebb stirrade på skrivbordets bild av Vällevnadens gud.

– Fallet är teoretiskt – tills vidare. Det är reellt, för såvitt som en oantänd mina är reell … Låt oss tänka oss tre bröder, så olika varandra som möjligt. Den ene går helt och hållet upp i politik, den andre lever uteslutande för sina nöjen, vilka ta sig formen av erotik. Den tredje har mig veterligen inga andra intressen än poesi och goda viner, men han avskyr de andra bröderna med en så intensiv avsky, att den närmast får rubriceras som hat. De hålla nämligen på att ställa till skandal, och som god engelsman kan han inte tänka sig något värre. Politikern uppför sig på ett sätt som måste harma även njutningsmänniskan, och denne har invecklat sig i ett förhållande, som säkert chockerar båda hans bröder i lika hög grad. De tre bilda en triangel, som är minst lika rik på dramatiska möjligheter som den berömda triangeln i franska teaterstycken. De hållas bara samman av en sak: de ha inga pengar. Den som har pengarna är deras farmor, en dam på nära åttio år. De bo i hennes hus, och hon regerar huset med järnhand. Men till dess hon sluter sina ögon, få de hålla god min i elakt spel … Vad säger ni, Trepka, finns det sprängstoff eller ej i kombinationen? Och vad skulle er mr French göra, om situationen kom till hans kännedom?

Bankdirektören slog askan av sin cigarr.

– Vad mr French skulle göra? Förmodligen skulle han sätta de tre herrarna under diskret bevakning – om han ansåg det mödan lönt, vilket jag betvivlar! Jag vet, att hälften av alla mord i engelska detektivberättelser begås av nevöer som önska ärva sina tanter och onklar i förtid. Men om detta slags mord äro så vanliga, så har det en enkel förklaring, för vilken jag har er vän lord Peters andliga moder att tacka. Hon säger: det är ingen konst att fundera ut raffinerade metoder att begå ett mord. Men att hitta på ett originellt motiv – det är en konst! Jag tror inte, att er gamla dam svävar i fara för sitt liv!

– Och inte heller någon av hennes sonsöner? frågade Ebb och flyttade blicken från Vällevnadens gud till Buddha.

– Ännu mindre! Ett mord måste då ha en mening! För att det skulle ha någon mening i detta fall, måste mördaren expediera både sina bröder och sin farmor över i evigheten. Och vore det inte bra optimistiskt av honom att hoppas klara tre sådana saker i rad?

– Jag trodde mig ha antytt, sade Ebb, att det finns andra motiv än pengar med i spelet. Jag trodde mig ha klarlagt de tre brödernas känslor för varandra!

Bankmannen drog amorinmunnen till ett småleende.

– Mina bröder och jag, sade han, lågo i luven på varandra från det vi föddes till dess vi blevo vuxna, och jag skulle ljuga, om jag påstod, att vi älska varandra den dag som i dag är. Men vi ha överlevt det. Inte heller har det fallit någon av oss in att taga livet av de andra för att komma åt aktiekapitalet i banken, som vi ärvt efter våra förfäder! Jag har en teori, som ni kan ta för vad den är värd. Jag tror inte, att människorna äro så onda, som man vill göra dem till! Jag tror, att ondskan och det goda här i världen förhålla sig till varandra som köld och värme. Vetenskapen har inte lyckats finna någon gräns för värmegraderna, men den absoluta nollpunkten ligger bara 27 3 grader under noll! Jag tror verkligen på denna parallell – och om jag läser detektivberättelser med nöje, så är det därför att jag betraktar dem som tankeexperiment och ingenting annat. Men låt oss antaga, att situationen rymmer motiv till ett brott! Det räcker ju inte med ett motiv, det fordras möjlighet och medel också!

– Möjlighet till en ond handling finns alltid, om man söker efter den, svarade Ebb.

– Möjlighet till en ond handling finns alltid, utan att man söker efter den! insköt docenten Lütjens milt.

– Det är möjligt, det är möjligt! Bankdirektören gjorde en gest med cigarren, som om han beviljade den siste talaren ett lån mot ovanligt svag säkerhet. Låt gå för att möjligheten finns – hur har ni tänkt er medlet? Jag utgår från att er presumtive mördare inte utan vidare griper en sådan kniv som ni har på er vägg, och sticker ned sitt offer!

– Åtskilliga sådana detaljer ordnas dagligen med en viss framgång här i landet, svarade Kristian Ebb. Man beräknar, att vart tredje mord aldrig blir utrett. Och ibland händer det, att Döden själv tar initiativet! Sedan två dagar efterlyser polisen här i staden ett giftpaket, som kommit bort för ett slarvigt cykelbud. Det innehöll ren nikotin.

Denna gång skrattade Trepka länge och grundligt.

– Är det inte att överanstränga sannolikheten bra mycket, om ni låter just detta paket komma i händerna på er mördare? förhörde han sig. Jag vet i varje fall, att mr French aldrig skulle finna sig i en sådan osannolikhet. Möjligen är lord Peter mindre nogräknad.

Debatten hotade på nytt att urspåra. Den som räddade den därifrån var Geneviève, vilken i detta ögonblick visade sig på dörrtröskeln med en bricka.

– Brev från ham Vanloo, da! sade hon. Så att då blir det huvudvärk i morgon igen, da! Var så god, monsieur!

Ordet monsieur i hennes mun var ett tecken på djupt kränkta känslor. Kristian Ebb öppnade brevet och blev stående med mycket eftertänksam min.

– Geneviève har rätt, sade han äntligen. Här är brev från en ung engelsman, som jag råkar känna. Han ber oss alla tre att vara välkomna hem på en drink och en supé …

– Oss alla tre? avbröto docenten och Trepka. Hur anar han, att vi existera?

– Jag råkade – hm – nämna, att jag väntade er, svarade skalden en smula generad.

– Och hur kommer han på den idén att bjuda oss hem till sig?

Till svar räckte Ebb fram brevet. Detta var vad den svenske och den danske medlemmen av kriminalklubben läste:

»Käre Ebb,

Vill ni inte i sällskap med de två andra representanterna för den europeiska idyllen göra mig glädjen att komma upp till Villa Longwood och studera min form för idyll? Den bör intressera era vänner. Napoleonspecialisten behöver bara ett ögonkast för att se, att den franske kejsarens lidanden voro ett intet mot mina. Gravspecialisten kan strax konstatera, att ingen grav som han skändat haft så muntra invånare. Vad var det jag sade – tråkigheten är alla lasters moder!